7959114728

Blåöga

Godkväll!!
Nu var det länge sen igen! Var med om en mycket trevlig upplevelse i förrgår ;) bara så sjukt klantigt..  Var lite stressad när jag skulle lämna barnen hos Sofi så hoppade bara i mina kängor.. Kom till stallet o släppte ut storhästen Bella o min lilla skit hille.. När jag är påväg tillbaka till stallet så fastnar mina skosnören i hakarna o jag snubblar o gör ett försök att hålla mig på fötterna men dyker ner med huvet o slår mig som tusan! Landar på bröstet smäller i huvudet som sjutton o tuppar av i nån sekund.. När jag fattar vad som hänt så inser jag att jag inte kan andas o var övertygad om att jag brutit alla revben men så successivt får jag tillbaka andan o smärtan försvinner. Ligger i fosterställning en stund innan jag vågar ställa mig upp.. Går in o ska hämta de två hästar som e kvar o känner att det bara svider lite under ögat eftersom jag skrapat mig på isen.. Slänger ut dem o ger dem mat, mockar hilles Box o känner att huvudet börjar bulta mer..
Så jag ger upp o börjar åka hem o tittar i backspegeln o ser bara att jag är lite röd.. Åkte hem o somnade en stund när jag vaknade var jag blå runt ögat o det blir då bara värre o värre..tur Johan var i Sthlm då detta hände annars kanske alla som ser mig undrar va sjutton som hänt..

Alla mina vänner o alla som jag känner

nu ska vi leva loppan tjolahej tjolahopp sansaaaaaaaaa....

Nä nu ska vi inte fjanta oss..
Idag är det söndag o imorgon åker johan tillbaka till stöchhölm...
Ja efter allt stress, resor hit och dit, operationer mm så har jag gått in i väggen :/ nu sa min kropp ifrån! Dock har jag fått tillåtelse att sova en stund på dagen vilket har gjort mig lite piggare..
snart blir det frukost o sen ska vi nog en sväng till häääästen :)
Armen börjar kännas hyfsat hel igen det är bajshanden som inte vill repa sig... jag kan inte greppa eller ta i med den handen så dra åt en sadelgjord på en häst som blåser upp sig e inte det lättaste.. JAJA tur jag har mina finaste som hjälper mig i emellanåt :D

Hej alla vänner!

Jag har som kanske många vet alltid kämpat som en idiot med skolan o nu ska jag kämpa mot CSN för att få ersättning så här skrev jag:

Allvarlig försummelse från lärare, rektorer och annan skolpersonal, har gjort att min skolgång mynnat ut i ett betyg, som gör det ganska svårt att söka högskoleutbildning. Jag har gått genom hela grundskolan och fått känna mig som en idiot. Jag fick jobba mer än dubbelt så mycket i jämförelse med mina klasskamrater. Jag har prioriterat skolan hela tiden och har totalt förlorat den sociala gemenskap man behöver för att uppleva psykisk hälsa.

Det mina föräldrar fick höra på alla utvecklingssamtal var att jag hade lite problem med inlärningen. Med det var aldrig tal om att skolan skulle göra någon vidare utredning.

Jag fick till och med ta bort vissa ämnen för att få en dräglig skolgång. Det innebar ju naturligtvis att den linje jag ville gå på gymnasiet, bara blev en dröm för mig.

Jag gick ut nionde klass med knappt godkända betyg, fastän jag gjort allt jag någonsin kunnat för att höja betygen. Med detta i bagaget blir man ju ganska begränsad att söka in till gymnasiet.

Kontakten med kurator, syokonsulent och skolsköterska (som var som en andra mamma för mig) var viktiga för mig. De hjälpte mig att ta mig igenom de svåra stunder samt försöka få mig att förstå varför lärarna betedde sig som de gjorde mot mig.

Sommaren 2005, när vi fick resultatet från gymnasiet, var en stor nedgång för mig. Jag hade inte tagit mig in på någon av de 5 val jag hade. Vad skulle jag göra om jag inte tog mig in på gymnasiet? Men i augusti, en vecka innan gymnasiestarten, fick jag veta att jag tagit mig in som reserv. Jag kom mig in på ledarskapsprogrammet och mina problem fortsatte. Det var oerhört svårt att ens komma upp till godkänt. Jag misslyckades i ett ämne och var tvingad att hoppa av ett annat, på grund av svårigheter att hänga med i ett för mig alldeles för högt studietempo. Kampen med rektorer, kuratorer och specialpedagoger började redan tidigt. I första klassen så blev jag utfryst på grund av mina svårigheter att hänga med. Detta ledde till hög sjukfrånvaro och ingen social gemenskap. Jag fick tillslut byta klass och kom till en klass där jag hittade vänner som förstod min förtvivlan.

Andra året på gymnasiet hade jag fått nog så jag tjatade till mig en dyslexiutredning. Men har jag inte själv varit så påstridig i min vilja att få till en utredning, så hade jag nog aldrig fått den. Till och med min mentor ifrågasatte om det verkligen var någon mening med en utredning.

Det var 1 års väntetid så i slutet på första terminen, i tredje året på gymnasiet, fick jag gå till en utredare. Efter en grundlig utredning visade det sig att min dyslexi var roten till mitt misslyckande i skolan. Förtvivlad men ändå väldigt lättad öppnade jag kuvertet där det stod att jag hade läs och skrivsvårigheter. I och med detta började nästa kamp med lärare och rektorer. På mötet med min dyslexiutredare, mentor, rektor och lärare var det BARA jag, mamma, min mentor och utredaren som satt där. Detta visade för mig vilket intresse alla mina lärare hade för att hjälpa mig gå igenom, det som var för mig, en väldigt stor grej.

Men ni försåt ju själva att detta var ju åt skogen för sent. Mina urusla gymnasiebetyg är något som jag fått lära mig att leva med. Men det begränsar mig oerhört när det gäller en vidare utbildning. Jag kan väl säga att om skolan varit mer uppmärksam på mina problem och fått till en utredning redan i grundskolan, så skulle nog min nuvarande situation sett helt annorlunda ut.

Jag har många gånger ifrågasatt mig själv varför lärarna var så arroganta mot mig, varför de alltid sa ”läs en bok så blir det bättre”, varför fick jag sitta i en specialgrupp när alla andra fick läsa språk? Allting har hela tiden varit en enda kamp för mig.

Det kändes som en skänk från ovan när KOMVUX erbjöd mig denna undersköterskeutbildning. Äntligen hittade jag en studieform, som passade mig. Men dock har skolan har alltid varit något negativt för mig så jag ifrågasatte mig många gånger om jag är kapabel till detta.  Men med en studietakt som jag klarar av och att bara koncentrera sig på ett ämne gör att det blir otroligt mycket lättare för mig att klara av kurserna.

Det är väl ändå så att alla ska ha rätt till en likvärdig utbildning. Jag anser att i mitt fall har skolväsendet misslyckats på alla punkter. För det är väl meningen att jag ska ha samma chans att utbilda mig, som de som inte har läs och skrivsvårigheter.

Jag känner att jag själv inte har de ekonomiska möjligheterna att slutföra denna utbildning. Jag har två barn att försörja och enbart med min mans inkomst kan vi inte få ekonomin att gå ihop. Får jag inte igenom hos er, utökade veckor, är mitt alternativ att hoppa av utbildningen och hamna i arbetslöshet. Jag ber er noggrant överväga min begäran om ett utökande av antal veckor man är berättigad till på gymnasienivå.

Jag har 8 månader kvar av utbildningen för att bli färdig undersköterska utan uppehåll samt en studietakt som är på heltid.

puuuuuuuuuss

Nu var det ett tag sen!jag vet att det var länge sedan..

Hej å hå vad jag jobbar på.. Eller i alla fall så gott jag kan.
Jag vet att det var en evighet sen sist men det har varit så mycket under så lång tid nu så jag har verkligen inte haft lust eller orken.. Men idag känner jag att jag måste skriva av mig men vet inte riktigt var jag ska börja..

Jag börjar med sommarens mest traumatiska upplevelse Ossians krampanfall.. Vi hade kvällen innan varit här på vindelånäsets sommarcafe och innan då ätit lite halvkass middag.. Han lekte och var hur glad och sprallig som vanligt. Vi fikade lite man som vanligt har han inte riktigt ro att sitta stilla när alla barn springer omkring. vid 20.30 åkte vi hem o jag försökte som vanligt få i honom kvällsfika men med inte så bra resultat. Så han somnade o storasyster somnade o till sist jag med. Han vaknade som vanligt vid 6.00 o då förstod jag att något var knas för han var så ledsen. så jag gick dit o han blev tyst när jag kom så i vanlig ordning la jag honom på skötbordet och tog av han nattblöjan, den låg dock kvar under honom, precis när jag skulle vända mig bort o hämta en ny så ser jag att han blinkar konstigt med ögonen, börjar krampa med jämna mellanrum och andades väldigt konstigt. Jag tog på honom nattblöjan igen o sprang ner till farmor och farfar, som var på väg att besikta bil och husvagn, och skrek till Ewa att "det är något fel på pojken". Hon kommer o jag skickar bara över honom till henne. Farfar åker iväg och besiktar bilen.
Det var som att hålla i en jättestor bebis han var helt "förlamad" från huvud till tå. Så jag rusar in o ringer 112 med mina skakiga händer o berättar vad som hänt. 20 minuter senare dyker ambulansen upp och vi åker iväg på en gång. Tack o lov så var det en ssk från vindelhållet och jag vet vem hon är så det kändes bra.. Felicia var vid vår sida hela tiden men försökte hålla sig undan, man såg hur fruktansvärt rädd hon var för hon såg att något var galet fel, farmor tog hand om henne när jag åkte iväg med ossian. Redan 1 km härifrån så hade ambulanssjuksköterskan kollat blodsockret som låg nere på 1,5 vilket är VÄLDIGT lågt... Hon försökte klappa på hans kind för att verkligen hålla honom vaken men det var inte det lättaste då hans blick var helt låst.. hon gav honom en spruta med socker på en gång i låret sen så var räser hela vägen till umeå och en bit innan umeå möter vi upp en läkare..
Väl på akuten kom vi in i ett traumarum och han var fortfarande helt borta, jag trodde verkligen att hans hjärna var skadad för alltid nu, ett rum fullt med läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Ambulanssjuksköterskan var kvar och även läkaren som mötte upp oss. De hjälptes åt allihopa medan jag satt o bara tittade på allas ryggar... De försökte med våld, typ, sätta in en infart men det gick verkligen inte bra nån stans så de ringde en kirurg som kom ner och just innan hon kommer får dom in en i armvecket. Kirurgen lyckas på något sätt även sätta in en infart i foten där han får vätska.. i armvecket får han in socker i blodet direkt... Efter ett tag kommer en manlig uska o frågar hur jag mår och jag brister ut helt i gråt och rädsla.. Men tack o lov fick jag lite information om hur läget var..
Under den här tiden vet fortfarande inte pappa johan något om händelsen eftersom han är nere i sthlm och jobbar..
Till slut så börjar de prata med ossian och ambulansssk kommer till mig och säger att allt kommer bli bra och hon ger mig även ett papper att torka bort tårarna med.. Sen blir det lite mindra människor i rummet och ossian ser mig och säger mamma och då dör jag av glädje än fast det bor lite rädsla i mig fortfarande.. Jag vet inte om jag vågar gå fram till honom tänk om jag har skadat honom så han inte kommer kunna gå o leka som han alltid har gjort.. SSK tyckte i alla fall att jag skulle komma fram o hälsa på honom och det gjorde jag. jag pussade och kramade honom och sa att mamma är här och allt kommer bli bra.. Man såg att han var väldigt trött och medtagen och det var han några dagar framöver med. Men vi fick i alla fall komma upp på avdelningen och vi blev inlagda några dagar tills vår MCAD läkare såg att han börjar äta som vanligt igen.. Pappa johan kom upp samma dag som detta hände så jag fick en del avlastning.. Det är jobbigt att tänka på det och det är jobbigt att skriva om det.. Nu för tiden vet man aldrig när det kan komma, förut var det mest varningar då han var sjuk men den här gången var han frisk som en nötkärna och jag fattar ingenting :/ det var inte så bra start på semestern i alla fall...

Skolan har jag kört på med hela sommaren o jag har ju inte läst de mest intressanta kurserna så jag ska erkänna att jag inte varit direkt överambitiös.. O nu har jag just påbörjat nästa och det flyter på så jag hoppas den sista tiden gå i en rasande fart..

jag ska försöka att uppdatara er senare för nu ska jag jobba på med läxan...

Fredag

Same bed, but it feels just a little bit bigger now

Our song on the radio, but it don't sound the same

When our friends talk about you all that it does is just tear me down

Cause my heart breaks a little when I hear your name

And it all just sound like uh, uh, uh

Hmmm too young, too dumb to realize

That I should have bought you flowers and held your hand

Should have gave you all my hours when I had the chance

Take you to every party cause all you wanted to do was dance

Now my baby is dancing, but she's dancing with another man.

My pride, my ego, my needs and my selfish ways

Caused a good strong woman like you to walk out my life

Now I never, never get to clean up the mess I made

And it haunts me every time I close my eyes

It all just sounds like uh, uh, uh, uh

Too young, too dumb to realize

That I should have bought you flowers and held your hand

Should have gave all my hours when I had the chance

Take you to every party cause all you wanted to do was dance

Now my baby is dancing, but she's dancing with another man.

Although it hurts I'll be the first to say that I was wrong

Oh, I know I'm probably much too late

To try and apologize for my mistakes

But I just want you to know

I hope he buys you flowers, I hope he holds your hand

Give you all his hours when he has the chance

Take you to every party cause I remember how much you loved to dance

Do all the things I should have done when I was your man!

Do all the things I should have done when I was your man!

Jag är så imponerad av denna man! Bruno mars är ju fantastiskt duktig på att göra låtar som går RAK in i hjärtat!! Jag hoppas killar tänker som han att det kan vara för sent.. Visa uppskattning o det är faktiskt inte så svårt.

Igår körde jag gymping som vanligt :) vi var bara 7 som körde :( känns glest o jag hoppas vi är fler nästa vecka! Men jag känner mig mer och mer säker och kan leda mycket genom att använda språket också... Jag HOPPAS alla tycker det är ett roligt pass.. Jag blir då toksvettig o taggen som jag kände igår innan passet gjorde mig så glad!!

Idag är barnen ledig o jag ska försöka tvätta, nu är högen enorm :/ o mannen kommer ju hem med en säck ikväll! Vi tar oss förhoppningsvis ut en stund sen får jag se om jag får ngt paket levererat ;)

Som sagt, mannen kommer ikväll o jag hoppas jag känner mig piggare i helgen! Jag vill så gärna hitta på ngt kul.. På lördag ska vi på kalas här i byn o det känns ju riktigt kul!! O på söndag ska vi fira mamsen som fyller på måndag :D jag gav henne presenten igår genom att åka till Thomas så han fick ta bort det som gör hela hennes bil skakar när man kör! Thomas berättade att ett gäng skulle åka till ajaur i helgen (vår stuga ligger där) o kära skoter. Johan hördes inte villa följa med men dom skulle tydligen kidnappa han :p 

Jag hoppas han får va hemma' jag är less på att känna mig ensamstående både vecka och helg :/

Nää dax att tvätta!! 

En till fin låt!

[Zayn] 

Your hand fits in mine 

Like it's made just for me 

But bear this in mind 

It was meant to be 

And I'm joining up the dots 

With the freckles on your cheeks 

And it all makes sense to me 

[Liam] 

I know you've never loved 

The crinkles by your eyes when you smile 

You've never loved 

Your stomach or your thighs 

The dimples in your back at the bottom of your spine 

[Zayn + Liam] 

But I'll love them endlessly 

(Chorus) 

I won't let these little things slip out of my mouth 

But if I do, it's you, 

Oh it's you, 

They add up to 

I'm in love with you, 

And all these little things 

[Louis] 

You can't go to bed, 

Without a cup of tea, 

And maybe that's the reason 

That you talk, in your sleep 

And all those conversations 

Are the secrets that I keep 

Though it makes no sense to me 

[Harry] 

I know you've never loved the sound of your voice on tape 

You never want to know how much you weigh 

You still have to squeeze into your jeans 

But, 

[Harry + Niall] 

You're perfect to me 

I won't let these little things slip out of my mouth 

But if it's true, 

It's you, 

It's you, 

They add up to 

I'm in love with you, 

And all these little things 

[Niall] 

You'll never love yourself 

Half as much as I love you 

You'll never treat yourself right, darlin' 

But I want you to, 

If I let you know, I'm here for you, 

Maybe you'll love yourself, 

Like I love you 

Oh 

[Harry] 

And I've just let these little things 

Slip, out of my mouth, 

'Cause it's you, oh it's you, 

It's you, 

They add up to 

And I'm in love with you, 

And all these little things, 

[All] 

I won't let these little things 

Slip, out of my mouth, 

But if it's true, 

It's you, it's you, 

They add up to, 

I'm in love with you, 

And all your little things

Kära måndag..

Hej på er!
Igår körde vi Johan till flyger som vanligt är man lite sen så vi sprang in o checkade in i en automat.. Tur han bara hade handbagage.. Som alltid fäller man en tår också :( det har inte varit nån bra helg.. Först försöker jag få ihop allt är nere med inskolning, lämning/hämtning, handling, skola osv så jag längtar bara till helgen när jag får lite avlastning men med Johans skoterintresse får jag knappt se han på helgerna heller :/ så det känns lite ensamt!!
I alla fall.. Igår efter vi lämnar Johan åkte jag o mor och såg bio, flight, den var hyfsar bra i alla fall dock väldigt lång 2 och 1/2 timma... Kom hem typ 24.00 o det visade sig imorse :( usch va trött jag var..
Sen har vi ju det här förskräckliga blåsvädret, snön ba yr :/ men vi tog oss till dagmamman ändå :)
Så idag ska jag ta det lite lugnt nu när vi fått upp tv, soffa o det andra sakerna.. Så nu ni som vill är ni välkomna att hälsa på :)
Sen har jag försökt göra lite på läxan i helgen men läraren är lite dålig på att förklara vad hon vill att man ska få med :/
Jaja.. Ha det bra så länge
Pusselipuss