Nedstämd

Jag skaju inte klaga på att jag fått en diagnos nu men samtidigt känns det surt. Innan julen så började jag känna mig väldigt trött, frusen, lättirriterad, hjärtklappningar, torra svidande ögon o massor med mera! Så nu när jag kom tillbaka till Sthlm så beordrade mamma mig att gå till läkaren. Som tur är har jag en sjuuukt bra läkare nu. Så vi började snacka om vad jag kände o drog då upp alla symptom jag haft de senaste månaderna. Sen tog han blodtryck o lyssnade på hjärtat o sen sa han bara att vi ska gå till botten med det här o ta ALLA blodprov vi kan tänka oss. Och även bokade vi tid hos samtalsterapeut. I onsdags ringde han o sa att det fanns ingenting som såg avvikande ut och tyckte nog mer att det lutade mot att jag var deprimerad :/ ja jag vet inte vad jag ska säga men iallafall så SUGER det att jag är ensam i helgen o mest synd om barnen kan jag känna :,( jag har ju så SJUKT dÅligt samvete för att dom ska måsta umgås med deppigaste morsan som inte orkar nått! Men ingen påbörjan av medicin förren johan kommer ner för första tiden kan bli värre än vad det är nu :/ Nu tjatar felicia om popcorn så då får jag slita mig! Men då vet ni läget! Pusso kram